FUCKYOUCANCER!

Tröttmössa, splittrad, ledsen, ont i hjärtat, ångest.

Idag gick en av mina cancersystrar bort, JAG HATAR DIG CANCER! Sluta ta människor ifrån oss. Jag kommer alltid minnas dig E, våra promenader inne på Jubileumskliniken, din styrka och ditt kämpande för att få fortsätta leva. För dina barn, för din familj som nu fattas dig. Det finns ingen rättvisa överhuvudtaget. Vila i frid min vän <3

Sovit några timmar inatt så ap trött, idag får det bli gymmet och slå ihjäl något….. Kroppen är trött, tårarna kommer och går, idag gäller det.

Idag kommer det där brevet att skickas, förra veckan fick jag veta att skelettröntgen såg bra ut men att ultraljudet inte var klart. Idag sätter sig min läkare sig ner med mitt fall för att skriva ett “svar” allting såg bra ut eller en tid tillbaka för mer info. Idag är det 3 veckor sedan som undersökningarna gjordes, tydligen så var min läkare borta förra veckan och därav har svaret dröjt. Jag blir ju genast väldigt skeptisk när hon säger att ultraljudet inte är klart än med tanke på att läkaren som gjorde UL sa att han skulle studera det i detalj direkt. Jag vet att jag inte har svaret än men just nu kan jag verkligen inte känna lyckan över att skelettet iaf såg bra ut. Jag ser människor som hela tiden får återfall, varför skulle jag slippa undan??

Det känns som att hela livet har varit en ständig kamp och varför skulle det sluta nu? Fan va negativ jag känner mig men alla dessa känslor bara bubblar upp inombords och det är svårt att kontrollera. Som jag skrivit innan så försöker jag hela tiden att hålla mig sysselsatt men idag är det svårt för nu är det nära. Spyfärdig, vill lägga mig på golvet, som ett barn och bara skrika och gråta så att allt kommer ur mig själv.

FUCKFUCKFUCK! 

image

Another day…

Fortfarande inga svar… 

Inom mig bär jag en stor frustration, en sten som inte lättar från kroppen. Ständig på hugget, ständigt på vakt. Är det nu allt det som jag har försökt bygga upp ska raseras eller ska min rehabilitering få fortsätta. Det spelar ingen roll hur mycket jag ältar, hur mycket jag känner efter, det spelar ingen roll vad jag tror eller inte tro. Jag har inte svaret, det ligger just nu hos kirurgen på sahlgrenska, inte här hos mig. Detta är ren tortyr att vänta på besked, frisk, sjuk? Igår var det 2 veckor sedan som jag gjorde skelettröntgen och ultraljud på levern, hur jävla lång tid ska det behöva ta….?

Försöker verkligen att sysselsätta mig men kroppen orkar inte för mycket. Humöret går upp och ner tillsammans med ångesten, jag vet att jag är riktigt jobbig att leva med just nu men jag kan inte hjälpa detta krig som pågår inom mig just nu. Försöker hålla hoppet uppe men det är fan inte enkelt med tanke på det chockbesked jag drabbades av i december 2014.

Förbereder mig på det absolut värsta, inte för att jag vill men för att det blir så automatiskt. Jag har varit i krig, min kropp har krigat sig sönder och samman. Jag blir aldrig den jag en gång var, på gott och ont. Ögonen fylls med tårar, jag vill inte få ett sånt besked igen, låt min kropp få vara frisk!

NervösMedEnFetKlumpIMagen!

God natt.

zyl99jojylzzaosyjcnsoa

Tips till anhöriga

Hej på er.

Jag har fått lite olika mail ifrån både drabbade och anhöriga så jag tänkte att jag skulle skriva lite tips. Alla människor är ju såklart olika men det finns några sakertips som jag tycker är viktigt att veta, både som drabbad och anhörig.

Anhörig

Nr 1. Jämför aldrig den drabbade med någon annans cancerresa. Alla drabbade får olika behan

dlingar och har olika diagnoser, den ena är inte den andra lik. Vi som drabbade får ofta höra, jag kände en som också hade cancer men den personen dog????? Det är inte riktigt det man vill höra så försök att behålla dom berättelserna ifrån den drabbade.

Nr 2. Se alltid till att någon följer med på de olika behandlingarna, inte bara på de viktiga läkarbesöken för att ha kontroll över läget.

Nr 3. Peppa den drabbade, hör av dig, krama den drabbade, säg att du älskar den och ge massa kärlek. 

Nr 4. Den som är drabbad av cancer lever med den vetskapen 24h/dygn medans du som anhörig kan släppa det till och från när du jobbar och gör andra saker. Det valet har inte den drabbade, kroppen går igenom krig och kris 24h. Försök ha förståelse för att din resa som anhörig är helt annorlunda mot den som drabbats.

Nr 5. När behandlingarna är färdiga, stanna kvar, försvinn inte. Bara för att alla behandlingar är klara så är du som drabbad inte klar. Det är då man lever i smärta fysiskt pga alla behandlingar, det är då själen behöver få bearbeta och läka. Som drabbad står man där med en kropp fullständigt nedbruten av alla behandlingar. STANNA KVAR!

Jag hoppas det är några bra tips, skriv gärna om ni tänker på fler <3

emelie.ogenhag@outlook.com

Ha en underbar dag alla krigare därute!

ZolaFUCKINGdex

Godmorgon.

16832075_10154999988466119_8951455716384883093_n

Idag har jag tagit denna hemska spruta men gött att det är gjort, 12 veckor kvar till nästa. Ett tips till er som tycker att den gör ont, sätt fler emla på, i början körde jag bara ett och det kändes som  fan men nu kör jag 3 och jag känner NADA!

16806958_10155000025326119_3438856305859124529_n

Det är ju inte konstigt att den känns med tanke på hur tjock den är?! Men 3 emla plåster hjälper mig att inte få någon som helst smärta. Sen har jag en grym sköterska som tar den på mig, all cred till henne. Det är många som tar denna spruta men inte på samma ställe, jag är den enda på min VC.

Ingen post igår, väntar på beskeden som kommer förändra saker och ting. Oavsett vilket svar jag får så kommer mitt liv att förändras med det beskedet. Jag har iaf fått inskrivningstid hos plastkirurgen, så inom en snar framtid kan det bli operation 😀 Håller tummarna att det går fort nu!

 Ha en underbar dag och glöm inte att ta hand om varandra!

Puss&Kram!

Alla går på tå

FANFANFANFAN!

Återigen sätts livet på paus, jag försöker hela tiden att hålla mig sysselsatt, ingen tid över att tänka, känna. Tror mig det är svårt, för oavsett vad jag gör finns det där och skaver. Igår fick jag ett brev, västra götalandsregionen… Skyndade mig hem för att öppna, tror ni att det var brevet jag väntade på? NEJ! Ultraljud och mammografi såg bra ut, det visste jag iof redan men va arg samtidigt lättad över det. Vill bara ha ett svar, jag vet att jag tjatar om detta just nu men ni som är i samma karusell som mig, vet precis hur och vad detta gör med en.

Tunga andetag, ångesten drar runt i kroppen, igår bad jag hela vägen hem för att öppna brevet. (snälla snälla snälla låt mig få vara fortsatt cancerfri)

Jag tror inte ens på högre makter, speciellt inte i det här, det handlar oftast om otur.

En positiv sak är iaf att jag fått en tid för inskrivning hos plastkirurgen och jag står uppsatt på en återbudslista. Det kan alltså ta mindre än 1 år tills jag blir opererad, håller mina tummar på ASAP!

Ha en mysig dag!

img_0375