My future?

Denna veckan har varit dagar av insikt. Insikter som gäller hela livet, jag skriver oftast när jag är lost även om de bara gäller vissa delar. Privat har jag det kanon bra, min dotter mår bra, jag har blivit av med den tyngsta smärtlindringen nu, de rullar på, orkar laga mat igen osv. Jag får fortfarande feber, varenda dag men just nu känns det faktiskt helt okej!

Det som är tufft för mig, är min framtid, inte med de personerna som jag har runt mig. Vad vill jag göra, vem vill jag göra? Hur ska jag ta mig över dessa tunga hinder för att förstå mig själv och min kapacitet. Jag spånar runt lite just nu, funderar, känner in och en push från en person som betyder väldigt mycket för mig. Tack, för att du ger mig dessa insikter, med rätt ord och stöttning så kan jag ta mig vart jag vill. Behövde verkligen det, att du känner av och ser mig gör att jag sakta men säkert kommer till insikter, jag funderar över vad mina drömmar vill ta mig.

Jag vet att inget kommer gratis, om jag bara kan komma fram till vad jag vill göra i framtiden så är det ett stort steg påväg tillbaka till Livet. Det är dags att börja planera, jag ska vara kvar här och nu är det dags att förverkligande mina nya drömmar och mål.

Ha en underbar söndag 🌹

img_3663

Vaken natt..

God kväll.

Natten igår blev lång, mycket tankar och funderingar. Hade så gärna velat fly bort ett tag men vardagen och verkligheten är här. Jag önska så att livet kunde vara lite enkelt, lite normalt. Hur såg livet mitt ut innan cancern? Min kropp var stark, uthållig och helt utan smärtor. Livet har verkligen förändrats, varenda del av det. Idag, står jag här, med smärtor, med värk, trötthet, fysiskt är min kropp som en gammal tants. Min morfar sa till mig för ett tag sedan att det var jobbigt och tungt att vara gammal, svarade med att det är fan inte enkelt att vara ung heller.

Snart fyller jag 32 år, jag har varit med om saker jag aldrig trodde jag skulle behöva uppleva i tidig ålder. Ser inte mig själv som ett offer men livet är fruktansvärt svårt och tungt vissa dagar. Rekonstruktionen som skulle fixa till min kropp, den skulle fixa det cancern gjorde mot mig. Regrets?

Spelar ingen roll, what´s done is done.

De sista dagarna har jag känt mig lite bättre, jag har tränat 3 ggr, kanske borde jag inte göra det men vad ska jag vänta på? Bättre tider? De verkar inte komma åt mitt håll, en person sa till mig för ett tag sedan att man måste bara bestämma sig?! Haha skrattar inombords, ja tänk va enkelt livet är. Topnotch kommentar!

Kommer ingen vart med detta inlägget och det är väl lite så det är just nu. K A O S.

img_0515

Bitter, ledsen, ilska, saknad, arg, hopplös…. GodNatt

Ny vecka…

I morgon är det en ny vecka, tiden springer verkligen iväg. Jag har så mycket i mitt huvud just nu, min älskade dotter som jag inte har träffat på flera veckor är äntligen hemma igen. Idag har hon varit och köpt en hamster, hela världen för henne och det är så härligt att se henne så uppspelt och glad. Hon ligger breve mig och vill knappt stänga sina vackra ögon. Hon längtar till en ny dag tillsammans med sitt nya husdjur. Har verkligen saknat henne så himla mycket, jag känner mig verkligen halv när hon är borta så länge. 

img_3526

På fredag ska jag börja arbetsträna igen, vet ärligt talat inte om jag är redo för det med tanke på hur mina dagar ser ut med ork osv samtidigt som jag känner att jag är under utredning och jag kan inte vänta hela livet. Jag måste komma tillbaka till en normal vardag igen. Det var liksom 3 år sedan som jag jobbade heltid och tjänade pengar. Trött på att inte kunna påverka min ork, vill verkligen komma tillbaka, vet att det tar tid och de ska jag ge mig själv men jag provar på att jobba. Går det så går det! 

Nu ska jag försöka stänga av hjärnan för att få sova en god natt. Ta hand om varandra ❤️

Give me a break

God morgon världen!

Ligger i sängen, huvudet bankar, febern är ett faktum, ögonen svider. Hur mycket och länge sömnen än är, så är det aldrig nog. Tröttheten tar över, ögonen går i kors, jag somnar in.

Ordlös, ångest, kraftlös, inte mig själv. Varje dag som går där jag är dålig, växer oron, hjärtat slår extra slag, bröstet tynger ner mig. Sätter ord på mina känslor, trycker bort tankarna, det är jag bra på. Inte tänka sjuk, inte kännas sjuk, bara.. dålig? Tankar och funderingar går igenom mitt huvud och mitt hjärta. Gråter, bankar och slår…..

Please, give me a break.

img_3284

Superkraft?

Nu sitter jag här, på kirurgen sahlgrenska. Här satt jag för 2,5 år sedan och fick diagnosen bröstcancer. Kommer såklart aldrig att glömma denna dagen, varje gång jag kommer hit, vrider det sig inombords. Så mycket känslor som bara väller upp, helt utan kontroll!  Spyfärdig, ångest, smärta, besvikelse, sorg! Ja den listan är lång…. 

Jag ser alla människor runt om mig här, vissa gråter, andra försöker att släppa tankarna genom att borra ner ansiktet i en tidning, funkar det?

Hela den här avdelningen andas ångest. Kanske för det som hände mig, när hela livet rasade och min fight genom bröstcancer började. Jag lever, jag klarade det, jag grät, jag slogs, jag krigade mig blodig! Här sitter jag 2,5 år senare, vid liv, jag finns kvar här på denna jorden, det är jag grymt tacksam över. Jag tänker ofta på vad har jag egentligen åstadkommit i mitt liv samtidigt som jag tydligen har en magisk kraft, jag överlevde cancer! Det är faktiskt ganska stort, jag har nog en superkraft! 

Jag ska uppskatta mig själv mer, klappa mig själv på axeln och le åt att jag faktiskt gjorde det. Nu har jag tagit massa blodprover och väntar på att göra odlingar på mitt blod eftersom jag fortfarande är dålig efter operationen. Min läkare har konsulterat med infektion, skönt att hon tar mig på allvar!

Jag krigar vidare ❤️

img_3150