In Pain…

häromdagen var det exakt tre månader sedan som jag gjorde min operation. Diep Lambå. Jag ligger i min säng, klockan är 12 på dagen och jag orkar inte gå upp. Mina händer/armar gör ont, kroppen är tung som fan och hjärtat bara gråter. Var hos läkaren i onsdags så han justerade min kvällsmedicin men känner ingen speciell skillnad. Var hos psykologen i torsdags och tårarna rann. Dom rann för att jag återigen behöver acceptera att jag inte har samma kraft och energi som jag hade innan operationen men att det kommer att BMI bra så småningom.

Jag ska alltså acceptera att jag återigen har ännu mindre kraft och energi, jag ska acceptera smärtan och lägga min tid på de som är viktigt. Prioritera! Jag ser allas statusar på fb, instagram, jag kan inte hjälpa det men blir avundsjuk, varför kan inte jag få vara normal och vara som alla andra? Det gör mig så sjukt ledsen, jag vill också kunna dansa runt, jag vill också kunna göra saker som gör mig lycklig. Jag vill också kunna sitta på en uteservering eller i Slottskogen och njuta av en kall öl men jag får/kan inte. Jag vill också kunna träna som jag har gjort innan.

Jag hatar att vara begränsad. Det gör mig besviken och ledsen. Jag ska bara acceptera och acceptera att jag aldrig kommer vara som alla andra…..

img_2548

Update..

God kväll på er i regnet.

Jag har inte haft någon inspiration till att skriva alls, jag har åkt in och ut på sjukhus men kom hem i fredags. Har varit jobbigt som fan att inte kunna ha en normal vardag, allt har pausats. Nu känns det bättre, jag känner mig bättre fysiskt. Jag har fortfarande smärtlindring efter all smärta som jag har haft men börjar trappa ner nu så hoppas att det håller i sig.

Jag kan inte fatta att operationen som jag så länge velat göra, äntligen är gjord. Det har verkligen varit ett rent helvete och det är svårt att njuta när kroppen mår skit men nu börjar jag landa i det. Varit på gymmet två gånger denna veckan och tro mig, jag har träningsvärk och det kändes i kroppen i morse. Helt slut.. Sakta men säkert kommer jag tillbaka, bitarna faller på plats och jag får äntligen spendera tid med min dotter igen! Nästa vecka är det sommarlov för sessan och det ska bli så skönt för henne!!

Orkar inte ens skriva om allt som har hänt angående inläggningar på sjukhus, det har liksom varit allt ifrån misstänkt propp i hjärtat till pankreatit. Jag har haft ont som fan och det har verkligen varit tufft fysiskt. Psykiskt mår jag över förväntan, kan inte blocka känslan över att vara hel igen. Den känslan är inte att leka med, Love it.

Nu ska jag stänga ögonen, drömma mig bort och bara slappna av. Lugnet infinner sig och alla knutar har löst upp, känner mig trygg och harmonisk. Livet är fan ingen enkel gåta men det slutar aldrig att förvåna mig.

Ha en bra kväll!

image

Det går bra nu!

God Dag.

Trist att ligga inlagd en sån här fin dag. Satt i solen en stund men höll på att svimma så fick gå runt sahlgrenska en sväng. Har börjat få ont i lungorna eftersom att jag legat still i 2 dagar. Förut fick jag träffa infektionsläkaren som berättade saker för mig som jag själv inte hade den blekaste om. Undra hur många gånger det har hänt mig just på denna avdelningen…?

Personalen är helt fantastisk men läkarna skulle remitterat mig direkt till infektion, istället för att jag för det första ska bli sämre och för det andra för att slippa bli misstrodd. Hon tog mig på allvar och sa att du får inte åka hem. Du måste göra en röntgen på buk och även kotorna i ryggen. Så nu ligger jag här och väntar på att min syster ska komma och hålla mig sällskap, så att jag kan få röra lite mer på mig! 

Jag har tydligen massa var bölder i magen som hade synts på senaste röntgen som jag gjort. Detta är jag helt ovetande om, varför har ingen berättat detta för mig? Eller har dom inte sett dom? Eftersom infektionsläkaren ifrågasatte angående antibiotikan, varför den hade satts ut när bölderna fanns kvar….

Så vi får se under em/kvällen hur det blir här…

Ha en bra kväll, sola för mig med!

dyster

Point taken

God kväll.

Jag har verkligen haft en helt underbar helg. Mycket känslor, från tårar, till skratt, till att faktiskt få känna trygghet. Det har hänt otroligt mycket de senaste men det finns inget ont som inte har något gott med sig. Denna helgen har verkligen visat på den omsorg och kärlek jag har omkring mig. Människor som fyller på mig med så himla mycket och som verkligen kan förstå mig. Det känns som att jag har vaknat upp, jag känner mig som mig själv igen. Jag vet ärligt inte vad som har med det att göra men det är nog en massa anledningar. Jag är äntligen hel igen, fysiskt. En operation som jag längtat efter att få göra, även om det har varit ett helvete rent ut sagt så känner jag för varje dag som går att det var värt det. Det har fått mig att se klart på ett sätt som det var länge sedan jag har kunnat.

Det är så mycket som cirkulerar däruppe i huvudet men en sak vet jag. Jag är väldigt glad och tacksam för all stöttning och värmande ord som ramlat över mig den sista tiden. Även om de även har haglat en hel del skit så finns det inget som inte kan få mig att resa mig upp igen. Jag ligger inte på backen, jag står här, rak i ryggen och jag vågar visa mig sårbar och blotta mina känslor. Det finns de människor som visar perfektion utåt men på andra sidan är det oftast tvärtom. Jag är inte och mitt liv är inte perfekt eller guld och gröna skogar.

Jag känner smärta, jag känner lycka, jag känner sorg och en väldans massa olika känslor. En del, delar jag med mig av, men väldigt mycket inte. Jag är den jag är och jag gör mitt bästa för mig och mitt crew. Jag har varit med om en del men det är också det som har gjort mig till den jag är. Från att hålla saker inombords till att faktiskt dela med mig av vissa delar även om det inte står rakt upp och ner om vad det handlar om. Jag älskar att sätta lurarna i öronen och låta fingrarna styra orden. Det finns ingen perfektion här och det är heller inget jag strävar efter. Jag behöver inte visa någon fasad om att allt är fantastiskt, jag är inte fake. Folk får tycka och tänka precis vad dom vill och ibland sårar det men i slutändan reser jag mig upp igen och kämpar för just det som jag tror och känner för. 

Jag sätter mina egna gränser men tar också lärdom, aldrig fullärd på något sätt. Varje dag lär jag mig nya saker om mig själv och varje dag kommer en ny dag som jag får leva frisk. Jag är inte sjuk längre, jag Lever och jag är cancerfri. Jag har startat mitt nya liv, med en ny kropp, med en ny energi och en helt ny syn på livet. Inget jag någonsin kommer tacka cancern för med tanke på all skit som jag har upplevt och som min kropp fortfarande är skadad från. Det tar tid att förstå och ta in, reflektera, hantera och leva med. I morgon ska jag till psykologen efter ett längre uppehåll och det ska bli otroligt skönt.

dsc04424

Jag vill inte vara någon annan än den jag är, jag är inte perfekt någonstans men jag gör mitt bästa.

Still Here…

Hej på er.

Ny dag, nya tag. Magen har blivit normal igen, känner mig bättre men helt utmattad så i morgon blir det hemgång från sjukhuset. Fick mer svar i morse, min plastikkirurg har pratat med min bröstkirurg pga de förstorade lymfkörtlarna vid lungorna men dom hade sagt att detta inte var något som vi behövde kolla upp och det är inget konstigt med tanke på min nyliga operation och de infektioner som jag har fått. Det var väldigt skönt att höra, att man faktiskt får raka svar ifrån dom som faktiskt vet. Det är tur att det finns personer här som förstår hur det är att få ett sådant slag i ansiktet. Min läkare sa det i morse, det är ju faktiskt ditt liv det handlar om. Ja, det är det faktiskt. Dom tog ett prov angående magen men fick även svar om det att det var negativt så det var skönt. Nu har jag slutat med antibiotika så be för att jag få vara feberfri nu så att jag kan komma hem och må bra igen.

Saknar verkligen träningen, min enda avlastningskälla. Det är där jag kan släppa allt och bara köra mitt race. Utan krav eller prestationsångest över någonting, det jag får ut av gymmet är att mitt huvud får ur sig det som behövs. Jag saknar vardagen tillsammans med mitt barn och bara få känna att jag inte har konstant ont. Det händer lite förändringar just nu men det är bra förändringar, förändringar som behövs. Den här sommaren är det fullt fokus på rehabilitering och att få umgås med mitt underbara barn. Jag vet att du har fått vara med om saker som barn inte ska behöva men jag är så tacksam för att du delar med dig av dina tankar och känslor även om det är tungt för dig. Du är mitt allt min älskade dotter. Denna sommaren är vår och jag ber om att vädret blir fantastiskt så att vi kan njuta och bara göra vad vi känner för och vill.

Jag är så tacksam över att ha en familj som min dotter älskar att umgås med och känner sig trygg med. Det gör allt så himla mycket enklare. Hon var galet nöjd som får umgås med hennes kusin idag <3 Tack min bästa familj!

13260227_10154151891291119_1627361124461168648_n

Snart är jag tillbaka!

image