I Love You!

God kväll!

Ligger i soffan och slappar, ska strax lägga mig i sängen. Tankarna flödar, låste mitt inlägg tidigare idag. Jag är väldigt glad och tacksam över mitt liv och alla de fina och underbara personer som finns runt om mig. Det gör mig lycklig men önska bara att orken kunde komma tillbaka och att smärtan ska lägga sig.

Jag måste acceptera att det just nu är som det är men inom sin tid kommer de bli bättre. Jag ska egentligen börja jobba i morgon men tror allvarligt talat att jag inte löser det just nu. Jag behöver min tid och den lilla styrkan jag besitter till det som är viktigtast för mig. Min dotter, mina nära och kära, träning. Det är dom tre sakerna som är viktigt för mig. Så i morgon bitti ska jag ringa läkaren och prata med honom!

Jag önskar att denna smärtan ska bli bättre men det kommer förmodligen ta tid och jag måste acceptera det!

God Natt

img_2540

In Pain…

häromdagen var det exakt tre månader sedan som jag gjorde min operation. Diep Lambå. Jag ligger i min säng, klockan är 12 på dagen och jag orkar inte gå upp. Mina händer/armar gör ont, kroppen är tung som fan och hjärtat bara gråter. Var hos läkaren i onsdags så han justerade min kvällsmedicin men känner ingen speciell skillnad. Var hos psykologen i torsdags och tårarna rann. Dom rann för att jag återigen behöver acceptera att jag inte har samma kraft och energi som jag hade innan operationen men att det kommer att BMI bra så småningom.

Jag ska alltså acceptera att jag återigen har ännu mindre kraft och energi, jag ska acceptera smärtan och lägga min tid på de som är viktigt. Prioritera! Jag ser allas statusar på fb, instagram, jag kan inte hjälpa det men blir avundsjuk, varför kan inte jag få vara normal och vara som alla andra? Det gör mig så sjukt ledsen, jag vill också kunna dansa runt, jag vill också kunna göra saker som gör mig lycklig. Jag vill också kunna sitta på en uteservering eller i Slottskogen och njuta av en kall öl men jag får/kan inte. Jag vill också kunna träna som jag har gjort innan.

Jag hatar att vara begränsad. Det gör mig besviken och ledsen. Jag ska bara acceptera och acceptera att jag aldrig kommer vara som alla andra…..

img_2548

Update..

God kväll på er i regnet.

Jag har inte haft någon inspiration till att skriva alls, jag har åkt in och ut på sjukhus men kom hem i fredags. Har varit jobbigt som fan att inte kunna ha en normal vardag, allt har pausats. Nu känns det bättre, jag känner mig bättre fysiskt. Jag har fortfarande smärtlindring efter all smärta som jag har haft men börjar trappa ner nu så hoppas att det håller i sig.

Jag kan inte fatta att operationen som jag så länge velat göra, äntligen är gjord. Det har verkligen varit ett rent helvete och det är svårt att njuta när kroppen mår skit men nu börjar jag landa i det. Varit på gymmet två gånger denna veckan och tro mig, jag har träningsvärk och det kändes i kroppen i morse. Helt slut.. Sakta men säkert kommer jag tillbaka, bitarna faller på plats och jag får äntligen spendera tid med min dotter igen! Nästa vecka är det sommarlov för sessan och det ska bli så skönt för henne!!

Orkar inte ens skriva om allt som har hänt angående inläggningar på sjukhus, det har liksom varit allt ifrån misstänkt propp i hjärtat till pankreatit. Jag har haft ont som fan och det har verkligen varit tufft fysiskt. Psykiskt mår jag över förväntan, kan inte blocka känslan över att vara hel igen. Den känslan är inte att leka med, Love it.

Nu ska jag stänga ögonen, drömma mig bort och bara slappna av. Lugnet infinner sig och alla knutar har löst upp, känner mig trygg och harmonisk. Livet är fan ingen enkel gåta men det slutar aldrig att förvåna mig.

Ha en bra kväll!

image