Känslomässigt KAOS!

Jag försökte förklara hur det känslomässigt kändes att gå igenom tuffa saker som cancer. Jag beskrev det som ett känslomässigt kaos, hela insidan river, tårarna som bara forsar, precis som på film, ni vet film lip, när man gråter och skriker samtidigt. Det har hänt mig några gånger, aldrig innan jag blev sjuk. Under tiden jag höll på med cellgifter, efter att jag var färdig med de tyngsta behandlingarna. Just nu, är det 2 år sedan som jag höll på med det. 

Det känns som igår. Det där känslomässiga kaoset, händer mig fortfarande. När tårar inte går att stoppa, när skriket bara kommer utan någon som helst kontroll. När insidan bara gör ont.

Jag vill gå vidare från det men det är svårt. Det förändrade hela mitt liv, hela min identitet, hela min personlighet, det förändrade allting. Tårarna rinner, livet är orättvist, det finns inga meningar för sånt här. Jag är inte stark nog, att klara av ständiga motgångar, jag är människa, precis som alla andra. 

Idag är det 2 veckor sedan och 2 dagar sedan jag gjorde min operation. Operationen som jag har väntat på sen i december 2014. Den dagen min kropp för alltid skulle vara annorlunda, ärrad. Hela min framsida känns blåslagen och jag har ärligt talat ont men skillnaden från två veckor sedan och nu är självklart stor och jag går bättre och mer för varje dag som går. 

reko

Operationen tog 6,5 timme och det jag kommer ihåg från uppvaket är smärtan. Fick veta senare att ett blodkärl i magen hade brustit och därför var smärtan ännu högre. Just nu känner jag bara, va fan har jag gjort? Samtidigt som jag är överlycklig att slippa protes, special BHar, bikinis. Just nu är det tungt inombords och jag kan inte ens träna för att få det ur mig. BLÄÄÄÄ! Jag har stödstrumpor, svullen som en ko, GÖRDEL och ser allmänt förjävlig ut. Självkänslan ligger undangömd men snart hittar den nog fram igen. Give me a break.

I morgon är en ny dag. Jag vet att denna operationen kommer vara så värd all smärta och skit som den åstadkom. Det är den redan, det får vara som det är. Jag är ledsen över att jag ska fortsätta få gå igenom sån här skit men denna operation ger mig en chans att verkligen få komma på fötter. En chans att få känna mig hel.

Nu har jag gnällt färdigt.

Godnatt!

Leave a Reply

Your email address will not be published.