Fosterställning!

Styrkan försvinner mer och mer, 1 vecka kvar tills ultraljud och skelettröntgen. Denna veckan är det mammografi, känner mig inte orolig för det direkt men 1 vecka. Sen ska jag vänta på det där jävla brevet, är det bra eller är det inte bra. Jag önska jag kunde spola fram tiden, jag vill ha det överstökat. Det går inte en vaken minut, utan att mina tankar är där. Inte ens när jag sover, jag vaknar upp i panik, kallsvettig, ett hjärta som rusar. Tårarna rinner, då och då, det gör ont inombords. Jag blir besviken när det finns folk runtomkring mig som inte förstår vad jag går igenom. Ångesten bara drar över mig, ligger på backen, i fosterställning, tårar som sprutar, kroppen skakar.

JAG VILL INTE!

Tog mig till jobbet idag iaf, försöker få tankarna på annat. Behöver vara sysselsatt för att klara av det. Inom 2 veckor har jag förhoppningsvis ett svar, måste bara hålla ut men jag är svag som fan. Kroppen skriker, hostar, snuvig, det sätter sig alltid i kroppen på mig. Jag avstår det jag inte orkar just nu, sätter gränser. 

Du har ingen aning om vilket helvete jag har varit med om. Jag är ingen egoist för att jag sätter gränser på vad jag klarar av och inte, jag är den enda människan som känner min egna kropp. Ingen annan gör det, JAG gör det. Gör det mig till en egoist så okej. Jag orkar inte ens försvara mig längre. Det enda jag gör nu är att försöka hålla huvudet ovanför vattenytan, bara för att kunna andas.

tumblr_mywe0c52gr1s9w24zo1_500

One thought on “Fosterställning!

Comments are closed.