Släng inte bort ditt Liv.

Ibland blir jag sjukt besviken över hur människor slänger bort sitt liv och de som faktiskt betyder allt. Idag har varit en massor av känslor, från ilska till besvikelse. Ibland undrar jag om folk tror att jag på något sätt är dum i huvudet? Hur kan man skydda någon som ständigt gör bort sig, hur kan man varenda gång, rädda någon som inte vill räddas?

Det finns saker som följer oss hela livet, som i en ryggsäck där handlingar stoppas i. Oavsett bra som dåliga, så finns det där, hela livet. Våra minnen av saker som ständigt sker.

Hur vill du att andra ska se Dig, hur vill du att andra ska behandla Dig, hur vill du att andra ska få Dig att känna. Starka meningar som speglar livets gång, ibland gör man misstag men med misstag tillkommer konsekvens. Konsekvenser efter Ditt  handlande. Ett misstag, två misstag, tre misstag och aldrig någon insikt. Vi är inte mer än människor men enough is enough.

Det är sorgligt men ack så sant.

dsc_0288

Jag Älskar Dig min vackra Flicka!

Tårarna rinner…..

Allting känns annorlunda nu, svårt att beskriva, svårt att ta på. Brännande tårar rinner ner för mina kinder, ångesten bankar i bröstet, det enda jag hör är min andning. Ibland blir det bara för mycket och jag vet inte hur jag ska hantera alla känslor som brinner inom mig. Jag är inte den tjejen jag var förut, ibland saknar jag henne, ibland föraktar jag henne. Det är svårt för människor runt omkring mig att förstå vad jag gått igenom, vad jag fortsatt får gå igenom. Mina mediciner gör mig svagare i kroppen, jag har inte samma kapacitet som andra. Min kropp har gått igenom krig och nu byggs den upp igen. Dock så sinkar min medicin mig, saker jag tyvärr inte kan styra över.

Jag äger inga hormoner i kroppen, dom försvinner från min kropp för att jag ska få en chans att faktiskt överleva.

Vissa dagar känner jag mig bara värdelös och jag hatar vad min cancer gjorde med mig och fortsatt gör. För jag är inte färdig behandlad ännu, jag äter fortfarande mediciner som tar bort mina hormoner och jag ska fortsätta med det i 3,5 år till kanske blir det t.om längre… Jag har legat sjuk i två veckors tid och i tisdags fick jag äntligen penicillin för bihåleinflammation och nu är jag ÄNTLIGEN på bättringsvägen. När jag blir dålig startar en hel jävla karavan inom mig, en hel känslosvärm av alla möjliga känslor. Jag blir orolig, jag blir livrädd, jag blir maktlös, irriterad, arg och jävligt ledsen. Jag kan inte hjälpa detta, det är så det är för mig och jag vet inte om det någonsin kommer bli bättre men jag försöker och jag hoppas det.

Nu har tårarna slutat och jag tänker sluta mina ögon. Acceptera mig för den jag är eller skit i det.

hurtpainquotescarswoundsinspiration-0a5049e183e64bfa42810c17ceb04bea_h