Katastrof Tänk….?!

Nu är det 9 månader sedan jag checkade ut från Sahlgrenska efter mina behandlingar. Kan inte fatta vart tiden tagit vägen. Nu försöker jag att leva, vilket jag såklart gör Men…

Jag har varit dålig hela helgen, feber, inte feber, ont i ryggen, ont i kroppen, slut, trött, ont.. Min dotter frågade mig igår, Mamma, det är väl inte cancer? Mitt svar blev, usch va hemskt att det ska behöva vara såhär, att den tanken är det första man tänker CANCER?

Det var min första tanke, hela karusellen går i ett däruppe i huvudet, allt jag har genomlidit, allt jag fått bygga upp igen och booom katastrof tankar. T.om min 10 åriga dotter tänker samma sak. Usch fy och blä!

Var hos läkaren i morse och han trodde det var inflammation i ryggen så fick medicin mot det som jag ska äta i 7-10 dagar. Hatar att behöva tänka och känna det värsta, varje gång någonting gör ont. Googlade igår och fick hjärtar i halsgropen när jag läste att hälften av alla som har haft/har bröstcancer får en spridning till skelettet..?

Varför utsätter jag mig själv för denna skiten, förstår inte men vill ju veta vad mina odds är samtidigt som det knäcker mig fullständigt. Jag är förmodligen likadan som alla som haft/har cancer, Google är den värsta fienden i detta läget ?

Jajaja… Normala tankar en helt normal dag i en föredetta cancerpatients liv. ??

image