Mörkret…

imageKänner mig tom men ändå fylld. Jag känner mig ledsen men ändå glad. Jag känner mig full av liv men ändå dödstrött. 

Välkommen….

hatar när tyngden på axlarna är här, när allting bara stannar, när allting bara känns fullständigt förvirrande. Har ni någon gång känt känslan att du inte finns, som om du sitter utanför din egna kropp? 

Jag vill bara framåt men varje dag blir jag ständigt påmind om min resa. Orken, ärren, kroppen, ingenting blir som det en gång var, smärtan.

Jag känner mig gammal men jag är bara 30 år med en kropp som blivit fullkomligt sänkt…

en dag… Eller?