Känslomässigt KAOS!

Jag försökte förklara hur det känslomässigt kändes att gå igenom tuffa saker som cancer. Jag beskrev det som ett känslomässigt kaos, hela insidan river, tårarna som bara forsar, precis som på film, ni vet film lip, när man gråter och skriker samtidigt. Det har hänt mig några gånger, aldrig innan jag blev sjuk. Under tiden jag höll på med cellgifter, efter att jag var färdig med de tyngsta behandlingarna. Just nu, är det 2 år sedan som jag höll på med det. 

Det känns som igår. Det där känslomässiga kaoset, händer mig fortfarande. När tårar inte går att stoppa, när skriket bara kommer utan någon som helst kontroll. När insidan bara gör ont.

Jag vill gå vidare från det men det är svårt. Det förändrade hela mitt liv, hela min identitet, hela min personlighet, det förändrade allting. Tårarna rinner, livet är orättvist, det finns inga meningar för sånt här. Jag är inte stark nog, att klara av ständiga motgångar, jag är människa, precis som alla andra. 

Idag är det 2 veckor sedan och 2 dagar sedan jag gjorde min operation. Operationen som jag har väntat på sen i december 2014. Den dagen min kropp för alltid skulle vara annorlunda, ärrad. Hela min framsida känns blåslagen och jag har ärligt talat ont men skillnaden från två veckor sedan och nu är självklart stor och jag går bättre och mer för varje dag som går. 

reko

Operationen tog 6,5 timme och det jag kommer ihåg från uppvaket är smärtan. Fick veta senare att ett blodkärl i magen hade brustit och därför var smärtan ännu högre. Just nu känner jag bara, va fan har jag gjort? Samtidigt som jag är överlycklig att slippa protes, special BHar, bikinis. Just nu är det tungt inombords och jag kan inte ens träna för att få det ur mig. BLÄÄÄÄ! Jag har stödstrumpor, svullen som en ko, GÖRDEL och ser allmänt förjävlig ut. Självkänslan ligger undangömd men snart hittar den nog fram igen. Give me a break.

I morgon är en ny dag. Jag vet att denna operationen kommer vara så värd all smärta och skit som den åstadkom. Det är den redan, det får vara som det är. Jag är ledsen över att jag ska fortsätta få gå igenom sån här skit men denna operation ger mig en chans att verkligen få komma på fötter. En chans att få känna mig hel.

Nu har jag gnällt färdigt.

Godnatt!

Operationsbordet

Hej på er!

Det var ett tag sedan jag uppdaterade här och det är nämligen såhär….. För en vecka sedan igår, låg jag på operationsbordet i 6,5 timmar på Sahlgrenska. Förra måndagen ringde dom mig från plastkirurgen och berättade att dom hade fått ett återbud och jag fick komma och skriva in mig på kvällen för att förberedas för operation.

Hör och häpna. Denna tjejen har fått ett nytt bröst. Jag ligger fortfarande kvar på Sahlgrenska och hoppas på hemgång i morgon. Som vanligt är det lite olika komplikationer som skett vilket gjort att jag fått stanna kvar längre än väntat men nu är det gjort!

Jag är super nöjd.

När man ligger här med sig själv blir tankarna många. Idag tog Alexander Falk sitt sista andetag, den äckliga cancern tog honom. Jag grät förut, tårarna rann för att livet är så sjukt orättvist, han var ett barn med hela livet framför sig. Han spred otroligt mycket glädje och inspiration pga hur han valde att spendera sin sista tid. Det finns inga ord för detta men mina tankar finns hos hans familj och vänner. Ta lärdom och lev livet, varenda jävla dag!!!!

Jag måste bli likadan, jag måste också lära mig att leva för idag. Jag ska få in det i min hjärna, istället för att tänka på återfall så måste jag leva  med intuitionen att jag inte kommer att bli sjuk igen. Det är något som jag jobbar med nu och framåt. 

Ta vara på varandra. Det kommer mer info om min operation men lusten att skriva om det idag känns helt meningslöst. Alexander Falk, du var en sann hjälte som fått så många människor att le och sprida kärlek. Vila i frid.

Trötter….

Vilken lättnad allting varit den sista tiden efter beskedet. Det är så fruktansvärt att behöva vänta under så många veckor för att få veta. Det är ingen förskylning vi snackar om, det är cancer, du vet den där hänsynslösa sjukdomen som gör precis som den vill och känner för. Tänk va mycket stress och oro, det hade kunnat spara mig och de runtomkring om hanteringen av detta hade gått snabbare. GALET! Just nu känner jag mig helt matt, fullständigt matt. Mina händer gör ont på nätterna igen så jag vaknar 10 ggr per natt, vilket gör att jag blir sjukt morgontrött.

Tänk om de fanns någon hjälp att få med detta, kanske finns det de men jag ORKAR inte dra det här hela vägen runt. Jag får stå ut med dessa smärtor på något sätt.

Jag är otroligt glad över att det är fredag idag, i helgen ska jag SOVA lääääänge! Igår var jag hos plastkirurgen, så alla förberedelser är klara inför operation. Nu får vi bara hålla tummarna att det går fort så det blir gjort snart. Kommer bli tufft att inte få träna:( Men jag förbereder mig med cardio och bålträning så att jag är stark i kroppen inför detta.

Trevlig helg på er <3

16908541_1719548961622988_2572775999754207232_n

BESKEDET!

De senaste veckorna har verkligen varit fruktansvärda, jag tror ärligt talat inte att det finns något som är tuffare än just ovisshet.

Att gå runt och inte veta om det sprider sig saker i kroppen som inte ska vara där, frisk, sjuk? Varenda del av kroppen sätts på paus, ingenting fungerar, huvudet går på högvarv, pulsen rusar ständigt, tårar som rinner, ångest som bankar i kroppen, dödsångest. FYFAN! Nu är väntan över och jag kunde inte fått ett bättre besked för jag är fortsatt frisk. Inga metastaser i skelettet, inga i levern! Killen grät och jag skrattade. Allt de som jag burit på under så många veckor bara rann ur mig. JAG ÄR ÖVERLYCKLIG!

Nu ska jag fan leva, jag har börjat hos min nya psykolog, jag arbetstränar, jag har en resa framför mig med min gubbe, 2 olika rehabiliteringsresor. Jag har livet framför mig och nu är det dags att lära sig att ta vara på varenda jävla dag!

quotes-about-moving-forward-in-life

NU KÖR VI!

Domedagen…?

Det är svårt att förstå hur man ska lära sig att hantera denna ångesten över alla dessa saker som kommer efter cancer. Det är mycket gnällande från mig just nu men ärligt talat så svärmar det av känslostormar här nu och det har suttit i sen den dagen min läkare sa att två olika blodprover visar högt respektive lågt. Igår skulle min läkare gå igenom mina resultat av UL samt scintigrafin så jag HOPPAS att brevet dimper ner idag. Nu orkar jag inte vänta längre, oavsett vad svaret visar så ge mig skiten bara.

Jag försöker att hålla hoppet uppe men det är svårt. Förlåt alla mina nära för att jag är frånvarande just nu men jag klarar inte vara social just nu. Allt det här rör upp så sjukt mycket känslor och skulle detta vara ett återfall så kommer jag behöva gå igenom fler behandlingar och med tanke på att det isf finns i min lever så blir tillståndet lite allvarligare. Samtidigt så är jag sjukt stark i både kropp och psyke och skulle det behövas en Rond 2 så kommer jag fan inte lägga mig ner. Jag kommer kämpa tills mitt sista andetag, så enkelt är det!

Tar ett djupt andetag med tårar på kinden och hjärtat i halsgropen så ber jag…. Snälla låt det där brevet komma med bra nyheter. Jag vet iaf att skelettet inte har några metastaser, mammografin gick bra och nu är det bara sista frågetecknet, levern.

Idag behöver jag ert stöd, cross your fingers and pray with me <3

pray_for_me_quotes_pillow_sham